Här är den överviktiga honan som hämtades. Då och nu

Här är den lilla vanvårdade ungen.
Idag väger hon 2,8 kg

Roligt att du skriver här! Jätte bra skrivet!

Jättebra att du tar upp det! Det behöver lyftas igen och igen!

Jag blir upprörd varje gång jag ser folk som vill avla på sina söta kaniner, gulliga katter o.s.v. Helt utan någon annan anledning än att det är "kul med söta små ungar".

Ska man avla, så ska det ske seriöst efter mycket pluggande om ämnet och med ett syfte som gynnar djuren i längden. Där man vill få fram sunda och hälsosamma djur, till en marknad där det finns en efterfrågan. Och så måste man försöka att sälja dessa till bra hem.

#4: senast i veckan såg jag ett inlägg på ett forum " panik. Jag får inte mina ungar sålda o har inte plats för alla"

Som alla svarade, skulle du tänkt på innan.

Är så fruktansvärt matt på att alla tar kullar. Låt godkända uppfödare sköta det.

#5 Det känns inte som att man värderar sina djur alls när man håller på så.

Utsätter djuren för en dräktighet, födsel och allt som kommer efter, utan att ens ha läst på om det i fem minuter innan.

Det gör mig förbannad!

#6: bara egoistiskt.
Visst, ungar är jätte söta. Men jag älskar vuxna gärna äldre.
Har just nu ett äldre par på 7 år inne och en annan medelålders hona. Så mysiga.

Den överviktiga honan har verkligen blommat ut.

Superbra!
Har nålat.

Tack för din artikel!
Mina kaniner kommer visserligen från uppfödare, jättefina kaniner. När de är gamla nog kommer jag boka in de för kastrering. En fördel med att kastrera hondjur som man ofta inte tänker på utöver att slippa hoppsan-kullar och tjuv-parnings-kullar är att man helt eliminerar risken för livmodercancer. Däremot är båda mina katter födda hemlösa, två jättemysiga kattpojkar. Jag adopterade de från ett litet katthem utanför Uppsala, har inte ångrat mig en sekund.
Hade djurhemmet här inte stängt hade jag kontaktat de och tittat på kaniner.
Det är helt sant att för varje djur man adopterar så finns det plats för en ny.

#0: Folk som "bara för att"-avlar får mig att se både rött och svart. 😠
Det är liv det handlar om. Både ungarnas men också honan som ska bära och föda fram kullen utsätts för stora risker. Även när man gör allt rätt kan saker gå fel.
Fruktansvärt fel.

Kan aldrig pratas om för mycket!

Dessutom alla som tar kull på sina "söta fluffbollar" utan en tanke på pälskvalitet och vad det kan innebära för djurens framtid!

https://www.instagram.com/p/CVyN6nEKN2d/ Bild tre och fyra visar hur ihop tovad Wulfes päls var när han blev räddad från sitt tidigare hem. Han var även jättemager under all päls. (Vissa tovor var flera cm tjocka).
Moira kändes först som att hon var tjock och hade stor hakpåse men det visa sig vara rejält ihop tovad päls.

Wulfe hade sånt obehag i huden (så han fick panik vid hantering) och fick tovor trots att pälsen var nedklippt så i samråd med veterinär beslutades det att han fick somna in (på tok för ung).

Kämpar fortfarande på med Moiras päls (som inte är riktigt samma mardröm som Wulfes men inte någon enkel "angorapäls" heller).

Så avla inte om du inte vet vad du gör (speciellt inte blandras avla på långhårskaniner) och är beredd att behålla alla ungar (eller ta tillbaka sålda ungar när familjen inte längre har tid/ork för dem).

Har satt inlägget på löpsedeln! Också en liten upp puttare här :)

Ja det är så sorgligt.
Att man inte kan ta ansvar.
Ett levande djur är inget gosedjur, de ska inte behandlas som slit och släng produkter!
Fattar inte.
Äntligen verkar de flesta fatta att en katt/katter är levande varelser med ett värde (trots det släpper så många bara ut katten att springa och fara med alla risker som finns där ute… å Jo det går bra att ta ansvar även för en Katt som för alla andra sällskapsdjur dvs ha den inomhus under egen uppsyn och kontroll och omsorg och ändå ge den frihet i form av utevistelse… Det är en fråga om Vana enbart, mest för Ägaren…)
Men när det gäller vårt tredje vanligaste sällskapsdjur Kaninen så är det nåt helt annat!
Kaniner har ingen "status" alls av nån väldigt märklig anledning.
Tom vissa veterinärer ser "ner" på kaninen som sällskapsdjur!
Det är ingenting annat än ren och skär okunskap faktiskt.
Den som haft en kanin nära hela tiden dygnet runt och umgåtts med den precis som man gör med en katt eller hund vet att kaninen är ett underbart och känsligt djur som är väldigt medveten!
Man måste lära sig skillnaden mellan ett rovdjurs (hund o katt) sätt att vara och ett sk bytes/flyktdjurs (Kaninen) normala beteende bara.
Man lär sig att läsa av kaninens kroppsspråk och milda signaler precis som den lär sig våra.
Gör man det så uppskattar man Kaninens lugn, tysthet, försiktighet och känslighet!
En kanin blir otroligt tillgiven och kontaktsökande och personlig om man umgås med den hela tiden.
En riktig vän.

Ingen skulle släppa ut sin hund att springa och fara fritt i världen.
Ingen skulle stänga in sin katt i en liten bur ensam dygnet runt hela dess liv…

Varför är vår sällskapskanin annorlunda värderad ?

Och vill säga det också att det är DE VUXNA som jag är arg på.
Det är inte ett barns/tonårings fel om dess kanin/er får ungar oplanerat.
Det ÄR den vuxna som har ansvaret punkt slut!
Fattar inte hur man som vuxen, förälder kan bara skyffla över ansvar för ett djur på ett barn….
Då ÄR det den vuxna som inte tagit Sitt ansvar.

Och får man oplanerade kaninungar trots allt så får man göra det bästa av situationen.
Sånt kan hända, problemet är när det inte görs något åt det.
Dvs man kastrerar direkt.

Och jo det är klart att vi vill att det föds nya ungar varje år.
Bara det att när det blir för många oplanerade ungar för ofta hos någon som inte kan ha kvar alla kaninerna om de inte blir sålda …. så kommer kaninerna att få lida för det.

Det måste vara mer långsiktig planering helt enkelt.