TS: För det första 16 veckor = kan redan vara könsmogna (kan bli könsmogna redan vid 12 veckor ungefär), det finns alltså redan risk för att en parning har skett och det är på tok för tidigt för honan att behöva bli mamma så ung.
För det andra så varför vill ni para syskon!? Inavel är inte bra för något djur och kan leda till mycket lidande för djuren, missbildningar, sjukdomar m.m.
Dessutom med tanke på de frågor du ställer och hur du beskriver att du varken vill sära på kaninerna eller kastrera, så låter det i mina öron inte alls som ni har kunskapen och erfarenheten som krävs för att föda upp!
Snälla tänk om! Sära på de illa kvickt och be till gudarna eller nåt att inte honan redan blivit dräktig. Vill ni ha kaninerna tillsammans så kastrera båda två!
Det är väldigt oansvarigt att föda upp djur utan en tanke på deras hälsa och utan att ens ha en plan för aveln. Det låter inte som att ni bryr er om era kaniners hälsa med tanke på det du skriver. Det är absolut inte bra för fertila kaniner av olika kön (eller andra djur heller för den delen) att bo ihop! Den stress och den belastning det blir på djuren (och speciellt på honan) att tvingas föda kull på kull är enorm, det är inte rätt mot djuren!
Det finns dessutom redan mängder med kaniner i behov av nya hem, det behövs verkligen inte flera kaninungar (där uppfödaren inte ens har någon som helst tanke eller plan bakom aveln) och absolut inte inavlade sådana med risk för en massa hemska komplikationer m.m.
Vad tänker ni göra med alla ungarna? Det kan bli MÅNGA och blir det hanar så går dessa inte ihop. Det kan göra det om ni kastrerar alla men...det verkar ni ju inte vilja göra (och att ha fertila könsmogna hanar ihop är definitivt inte en bra idé)...så hur gör ni om det ex. blir en kull bestående endast av hanar? Hur tänker ni göra om det enbart blir honor för den delen, låta alla gå tillsammans med sin pappa och föda kull på kull med mer och mer inavlade kaniner som följd?
Ber om ursäkt för att jag låter kort och elak. Jag menar inte att hoppa på någon...det är bara det att jag brinner för djur i allmänhet och kanske lite extra för just kaniner (med tanke på att jag haft massvis med kaniner under mitt liv).
Jag tog även en kull vid ett tillfälle (inte hermeliner dock utan kaniner i 2-3 kg´s klassen)...det blev sju ungar varav tre hanar och ALLA överlevde. Jag hade fyra kvar och sålde tre stycken som sedan tyvärr visade sig ha hamnat hos ägare som inte kunde/ville ha de kvar...jag oroade mig för dessa tre kaniner för resten av deras förväntade livslängd (med tanke på att pappan till ungarna blev 11,5 år så blev det mycket oro). Jag valde att para och ta en kull efter två helt underbara och absolut inte besläktade kaniner. Jag hade en plan med den kullen (bland annat hälsa var viktig i valet av avelskaninerna) och jag var beredd på att behålla kaninungarna så länge det krävdes (hade naturligtvis även platsen för detta). Jag hade förutom att kullen var välplanerad m.m. även läst på massor och haft ett flertal olika kaniner (olika raser, olika kön, olika storlek m.m.) under ca 10 års tid innan jag valde att ta en kull. Erfarenhet är väldigt viktigt innan man beslutar sig för att avla på något djur, kunskapen måste finnas innan!
Vad jag vill säga med allt detta är: Snälla avla inte! Kastrera dina kaniner och njut av tiden tillsammans med de kaniner du har och vill du ha fler...ja då finns alltid en hel drös med kaniner som söker nya hem. Ta en snabbtitt på blocket så ska du se vad jag menar...det behövs inga fler som tvingas byta hem femtielva gånger i sitt liv. Det behövs definitivt inte en drös med sjuka inavlade kaniner...det är ju liksom ännu värre.
/Chinesecrestedlover
TILLÄGG: Såg nu att tråden startades för länge sedan. Kaninernas öde är därför antagligen ingenting varken jag eller någon annan kan påverka...men jag låter ändå det jag skrivit stå kvar. Kanske det kan få någon annan som har två fertila kaniner ihop att tänka en gång till och sära på eller kastrera sina kaniner.