Min första och enda kanin hette Ludde. Han levde fritt i huset och sov alltid bredvid mig i min säng, han tyckte inte om andra människor och det var inte ovanligt att han morrade eller jagade iväg människor som han inte tyckte fick vara på hans  revir.
Han var blind på ett öga men kunde hoppa jättefint, något koppel behövdes inte då han följde mig som en hund utomhus och var helt orädd.
Ibland tog vi långa promenader då han sov på min arm.
Han var världens finaste men somnade in för två år sen, det gör ont än idag att vi bara fick 6 år tillsammans, vi la ut massor pengar på veterinärvård men till slut blev det nästan djurplågeri att inte låta honom somna in, jag höll honom hela tiden tills han somnade in, min bebis ❤️

Kände att jag behövde skriva av mig och hoppas inte tråden är onödig eller tar plats. Tänkte visa lite fina bilder på honom också.
Han hade färgen vilfärgad och hade ett blått och  ett brunt öga, det blåa var han blind på, och som ni säkert förstått var han en hermelin.